Spårträning idag på Kasbusa. Ett litet spår ca 5-600 meter som Ronny la till Gina, mycket enkelt med direktpåsläpp, enbart räta vinklar och bara korta pinnar.   

    Så kommer vi fram till påsläppspunkten.... motvind, som jag har undvikit i alla lägen på ett spår,   . Gina är alltså ganska otränad..... Då kommer liten sassi fram och säjer: "jaha motvind i början, dethär klarar aldrig Gina, det har hon aldrig varit med om förr" och Kerstin, det puckot, håller med: "Fan också, hur ska detta gå, hon klara inte upp det!" Under tiden springer Gina fram och tillbaka över spåret och klarar inte av det.... Då kommer en ängel farande från Tierp (eller där i närheten) och undrar vad fan jag håller på med!   

    DÅ! vaknar Kerstin till: "Javisst! Vi kan ju detta! Naturligtvis klarar Gina upp detta, både hon och jag vet hur det går till att spåra! VI KAN, VET OCH KLARAR AV DETTA!   

     HA! Det gick  som en dans se'n jag ändrat inställningen i hjärnan! Hon e så jäkla duktig, min Gina, dagens spår var dagens höjdare!    Jag kunde läsa henne hela spåret, och brydde mej inte om att någon gick bakom. Framför allt så verkade inte Gina bry sej om att någon gick bakom, hon plockade alla pinnarna, det har hon inte gjort tidigare när andra har gått med i spåret!   

Fri denhär helgen! Vad jag laddade mej, här skulle tränas hund! Det började bra med upptinging av en stycken färdigkokt, frusen grislever. Skar i bitar och torkade i mikron. Det blev jättebra och så nöjd med mitt arbete.

Så kom vi till bk och.... så hittar jag inte levern jag så noggrant skurit i bitar och torkat och virat in i hushållspapper och lagt i en påse! Jippi alltså. Efter att ha gått igenom alla fickor flera gånger så hittar jag en påse ändå... men med torkad kycklinglever. Skit osse! Det luktade inte så fräscht    men Gina gillade det...

   Såja, så var det dags för uppletandeträning, stoppade på mej olika föremål och se'n tjänstetecknet.... Inget med mej i bilen, jippi igen    Plockade ut Gina och kopplade upp henne vid spring-rutan, vallade och la ut föremål, helt ok. Skickar Gina på första som hon kommer in med   ska skicka i mitten när det kommer på stigen längst ut två tvåbenta med var sin fyrbent   Väntar på att dom ska gå förbi och skickar se'n och det gick kanon med resten av träningen. Nöjd eller inte nöjd, jaja man kan inte ha julafton varje dag...

Resten av dagen glömmer vi, kan bara konstatera att ska man lära sej nåt så börjar man från noll och avancerar långsamt, att jag aldrig mer ska ha två hundar, och att Gina är Gina och inte som sin syster, och egentligen är det en himla tur för jag älskar henne precis som hon är!  

Och när vi se'n kommit hem så hittar jag påsen med den torkade grislevern, den låg så fint på baren i köket...  

Vi har inte varit ute och tävlat, hon är duktig och bäst i alla fall!  

I söndags var vi och spårade i Snogeholm. Hon e så duktig min fina schäfer! Hon kan sin sak, det är bara jag som också ska lära mej, mina saker... Hon gick ett jätteroligt spår som Maggie lagt, sådär en 7-800 meter. Ca 50 meter från slutet blev spåret korsat av sju rådjur. Dom sprang inte i klunga, onej! Först kom en och se'n nästa och så vidare. Det såg så himla roligt ut på Gina, hon tvärstannade och tittade på djuren, Maggie, mej, selen och linan, se'n ner med nosen i spåret, upp och tittade på djuren igen, som en åsna mellan flera hötappar, hon visste inte vilket ben hon skulle stå på! Det tog lite tid men till slut fattade jag mej och gick fram och vände henne med ryggen åt djuren, vi väntade en liten stund sen vände jag henne rätt och hon spårade fram till sin donk! Vilklen kanonhund, va!?     

  Idag var vi på bk och jag fick stopp på henne när hon var på väg mot Gàsi's apport som var ute och flög! Det hördes nog ända till Ystad, men det gjorde inte nåt, det blev bra i allafall! Min FinaGina!  

 och jag kan också. fast ibland blir det lite komplicerat om man jämför. Jag har kommit fram till att jag klarar inte av att ha mer än en hund, och det märks tydligt nu! Gina har blivit så stor, vuxit, mognat, blivit tuffare. Det märktes idag när vi kom hem från brukshundklubben. I köket stod en person hon aldrig har träffat förut och hon bara gick direkt fram med detsamma! Min FinaGina   

   Jag fortsätter tragla uppletandet med henne, vilken prövning det är varenda gång! Jag har hörde för flera år sedan att en schäfer föds i högre klass... inte Gina i alla fall. Jag har på senaste tiden bara haft stora donken längst ut i springrutan och den har hon burit tillbaka till bilen utan att jag försökt ta den för henne. I början gick jag rakt ut och la den och rakt tillbaka, se'n gick jag en sväng och kastade ut den på djupet. Varierat det hela men alltid på djupet. Igår gick jag rakt ut och la en plastgrej, den tog hon på första försöket och se'n fick hon donken i utbyte. Idag la jag ut samma grej i samma/höger hörn och en raggsock i vänster hörn. Då springer hon rakt ut och konstaterar att grejen ligger där, springer till vänster hörn och bär in raggsocken till mej...   Liiite frustrerad blir jag... hade hon inte hittat, men det gör hon ju! Det är väl bara träning som ska till, att hitta den rätta knappen och trycka på den. Motivation kallas det väl...

   Så svårt var det inte med Exi, tror jag... eller var det det? Aja, en ny individ med nya möjligheter, vi löser detta också, till slut!   

Att ta från början är näst intill omöjligt så det blir från det jag minns....   

Det började med att vänliga träningskompisar berättade att jag lägger alltför mycket lydnad vid spårapporterna. Jaha och hur gör då andra om dom inte lägger alltför mycket lydnad på spårapporterna? Jag såg en som bytte apporten mot bollen, så att när hunden kom in med en apport så släppte den pinnen vid förarens fötter och tog själv sin boll som låg i förarens magväska! Det tyckte jag såg så käckt ut och eftersom det var en SM hund så tyckte jag

det verkade vara nåt att satsa på och det har jag gjort också. Alla nöjda och glada precis som det ska vara!  

   Så efter några månader när vi går ett annat spår, med åtta apporter, där hon plockar två och går över resten... och spårläggaren säjer att jag måste lägga mer krut på apporterna....

Och ett nytt spår som är så jävla dumt så jag skäms att jag över huvud taget släppte på henne! Två olika spår ligger bredvid varandra, Gina får det spåret jag lagt till den andra hunden i nosen genom en kraftig sidvind, bara där borde jag stoppat.    När vi kommer till den andra vinkeln får Gina mitt spår, spårläggaren och en svart kråka i både nos och blick. Då tyckte jag synd om Gina för jag kunde inte läsa att hon fått spåret efter vinkeln och alltså stod jag och väntade på att hon skulle sätta ner nosen. Eftersom Gina ät väldigt känslig för om jag följer efter eller inte så blev det inte mer...    

  Gina är en underbar hund, som är otroligt känslig för omgivningen och jag fortsätter att försöka komma underfund med hur hon fungerar. Vid spåret det började med så var det kanske rätt att jag lagt förmycket lydnad på apporterna.... men bara kanske!

  Vid åtta apporter-spåret så gick spårläggaren för nära Gina när hon spårade och eftersom hon upplever andra som lite obehagliga så nonchalerade hon apporterna! och när sen spårläggaren går det spår jag lagt till hennes hund så gör hon precis som jag gjort innan när jag hade alltför mycket lydnad vid apporterna! *suck* Om jag kunde lära mej att lyssna och sen sålla och göra som jag VET  är bäst för Gina och mej! Jag har bara svårt för att vara vänlig när jag sätter ner foten, nå't jag måste jobba på...   

  Jag lär mej nåt nytt varje dag och det är bara att fortsätta träna och 'göra om göra rätt'! Min gullehund och finaGina     

Vi har varit på spårträning, den första riktiga i år...  Naturligtvis gick allting perfekt och Gina är bara sååå underbar!  Jag såg det inte själv men spårläggaren berättade att när Gina kom till första vinkeln, en till vänster, så medan hon stod stilla så satte hon först ner nosen till höger och kollade, nej det var inte där. Så flyttade hon huvet till vänster, stod stilla med framdelen och hoppade ut med bakdelen så hon kom på rätt håll.... 

  Nu med ljusets intåg så har fler och fler vaknat och syns ofta på brukshundklubben. Jag får hjälp med Ginas lydnadsträning, speciellt av Bosse. Hon behöver peppas så hon lär sej hur rolig jag är!